festival

Bäst på Way Out West 2016

20 augusti 2016 11:41 · rasmus

I helgen regnade Way Out West bort i Göteborg, och vi var där för fjärde året i rad. Det var med besvikelse som vi vaknade upp på onsdagsmorgonen och såg att Travis Scott, rapparen som var en festivalens hetaste bokningar, hade ställt in. Kanske också den artist som var högst upp på pepp-listan för Havsljud. Det hjälpte heller inte att artisten verkade göra exakt allt annat än att genomföra sin spelning på Way Out West: Han startade istället ett radioprogram på Beats1, släppte ny musik, hade releasefest, festade i London, festade i Los Angeles. Han blev, så att säga, avföljd.

Det var ett ganska skakigt år för festivalen, så pass skakigt att det talades om att den inte skulle återkomma 2017, något som Musikguiden i P3 kunde bekräfta inte var fallet. Förutom att regnet och leran var det värsta Slottskogen drabbats av sedan starten för tio år sedan, fanns det andra bekymmer. Artister ställde in, ersatte varandra, bytte slot i spelschemat (The Libertines, vi tittar på er), och för att vara helt ärlig: Lineupen var inte särskilt imponerande från början. Men någonstans mitt i all lera fanns det ändå guldkorn.

Till exempel Bob Moses, som Gustav såg på Pustervik under en av Stay Out West-kvällarna. Vi har alla stått där och insett hur bra en artist eller ett band är, utan att känna till dem särskilt mycket innan. Man blir frälst.

En artist som jag själv inte lyssnat på särskilt mycket – i stort sett bara följt på Soundcloud – är Kaytranada. Han spelade en avslutande spelning samtidigt som Morrissey under en av kvällarna och imponerade stort med sin blandning av mörka beats, och roliga mixningar. Vid ett tillfälle mixade han in ”Thriller” av Michael Jackson till beatet av ett eget spår, som fick publiken att i nån form tappa det. Det var snyggt och coolt med en stor uns självdistans.

Trots Travis Scotts inställda spelning handlade årets upplaga av Way Out West om hiphop. Hela vägen. Allt från Big Sean, som var oväntat bra och energisk på scen, till Jamie xx som alltid är fantastisk när blandar genren med eget material (och ja, det är klart att vi älskar Skepta-versionen av ”Good Times”). Men det som imponerade mest var den enorma energin från Londons bästa grime-rappare, Stormzy och Skepta.

Stormzy var det bästa på årets festival. Hans kemi med publiken skapade en energi under spelningen som var likt inget annat och peppade igång Linnétältet tills det bokstavligt talat kokade därinne (man kunde se hur det rykte från hans huvud, absurd scen) och i droppen verkligen exploderade allt. Det blev så tydligt under Stormzys spelning att det inte finns något bättre än en grime-spelning.

Stormzy på Way Out West.

Ett filmklipp publicerat av Havsljud (@havsljud)

Det säger mycket att den som fick ta kampen om publiken mot Sia var Skepta. Han är såpass stor i Sverige nu att han kan köra den absolut sista spelningen på Way Out West utan problem, och det var så klart en spelning som imponerade. Han kom aldrig riktigt upp till den nivån som Stormzy hade, och det handlade enbart om energi. Han har varit ute på turné riktigt länge nu, något som skildras i Noisey-dokumentären Top Boy som vi skrivit om här.

Trots allt ger vi årets upplaga av Göteborgsfestivalen mer än godkänt. När kylan, regnet och rusket drog över festivalen som ett amerikanskt tortyrförsök fanns värmen och känslan inne i Linnétältet. Och det gjorde allt värt det.

Kommentarer