Film

Dokumentär: Daft Punk Unchained

1 augusti 2015 12:07 · rasmus

I slutet av juni kom då äntligen den franska BBC-dokumentären om Daft Punk, en inofficiell sådan, om duon som knappast behöver någon beskrivning. Dokumentären som går vid namnet Daft Punk: Unchained, klockar in på cirka 80 minuter, och det var minuter som fick mig att tänka på vissa saker.

Det snackades en hel del om den här dokumentären under våren, och min pepp inför den var enorm. Men när den väl släpptes var den bara på franska, utan engelsk text. Till och med de som blev intervjuade, namn som Kanye West, Pharrell Williams, Nile Rodgers och Todd Williams, var dubbade till franska. Ett stort antiklimax då mina franskkunskaper tyvärr är bristfälliga. Men så hittade jag en version igår som var textad, och så kunde jag helt plötsligt ta del av vad Pharrell Williams hade att säga om Pharrell Williams.

Och dokumentären var bra. Det var ganska mycket snack tidigare om att Daft Punk inte tyckte att det var okej av franska BBC att göra en fristående dokumentär om dem, men i och med att deras mest framstående kollaboratörer är med tänker jag att de på något plan måste ha godkänt det här. Det är väl en del av Daft Punks image att vara motvalls när det kommer till media. Just imagen, och hur den framkom, är även vad dokumentären till stora delar handlar om.

Unchained tar avstamp i början av 90-talet, då Daft Punk ännu inte fanns. Videomaterial visas upp från när Guy-Manuel de Homem-Christo och Thomas Bangalter uppträder som indierockbandet ”Darlin’” 1992, vilket är riktigt roligt att se om man är intresserad av hur den här duon kom att hitta sin form. Därifrån går dokumentären igenom hela Daft Punks barndom, hur de kom fram till namnet (en ganska klassisk historia vid det här laget) och hur hjälmarna kom till. Just hjälmarna är i störst fokus egentligen vilket fungerar bra. Nästan allt som är Daft Punk går att spegla tillbaka till hur tankarna går kring hjälmarna. Hur de precis vid millenieskiftet beslutade sig för att bli robotar och därmed sluta använda pronomen som ”jag”, och då även satte på sig sin första hjälm, framtagen av den franska regissören Michel Gondry (Eternell Sunshine of the Spotless Mind) till videon för ”Around the World”. Även intressant att albumet ”Human After All” gick sådär försäljningmässigt, och att det fanns tankar kring att skippa hjälmarna.

(Följande stycke innehåller spoiler av Electroma) Att skippa hjälmarna vet vi i efterhand hade varit ett misstag, men där och då fanns det en del som talade för det. Till exempel slutar deras film Electroma med att den ena roboten sprängs och den andra börjar brinna. Och albumet heter ju… Human After All. Hursomhelst, ett alternativt universum där de efter sitt tredje album lägger hjälmarna på hyllan hade varit intressant, men jag föredrar definitivt att mystiken är kvar.

Det bästa med dokumentären var att få reda på lite mer hur robotarna själva tänker kring deras universum, återberättat av deras samarbetspartners och tidigare managers. Vi kommer nog aldrig få se de själva sitta i en soffa utan hjälmar och berätta allt, så mycket närmare än såhär kommer vi nog inte komma. Helt klart värd att se. Vi får hoppas att den snart går att få tag på legalt i Sverige.

/Rasmus

Kommentarer